Rituala

Söndag den 26 mars 2017



Onsdagen den 22 kl 21 visade FOX ett gammalt avsnitt av ”Action/Kriminaldrama” serien ”CSI: Miami”. Det gällde Säsong 2 avsnitt 22.

Bland flera dödsfall uppmärksammade jag (RE) ett som berodde på en allvarlig bilolycka. En död kvinna fördes till en CSI emergency physician och förvaras i en kylanläggning, innesluten i en avlång plastpåse. Forensic doctor Alexx Woods tar senare den döda kvinnan ut från kylan och flyttar liket till undersökningsbordet. En stund senare berörs den döda kvinnans hals av doktor Alexx och plötsligt vaknar offret till livet igen.

Den överraskande händelsen påminde mig automatiskt om mitt blogginlägg ”Skendöd & Återinträde till Livet”, den 6 mars 2017. Där associerade jag sådana återinträden med rymdkapslarna som gjorde Reentry till atmosfären.

===========

Tekniska fel & den Mänskliga Faktorn

Alexx ringde omedelbart den medicinska personalen, till vilka hon frågade hur kunde ett så allvarligt misstag ha inträffat. Den ansvarige som dödförklarade den nu uppvaknade kvinnan försökte med förvirring förklara att EKG anläggningen var trasig. Han undersökte kvinnan med stetoskop och externa observationer, som ledde till att han kände sig säker på att hon var död.

Händelseförloppet var förstås helt fiktivt. Trots det tänkte jag ännu en gång på den berömda ”Murphys Lag”, vars formulering påminner oss att ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det".

===========

Klockarmbandet & Pulsmätaren

I mitt föregående inlägg ”Flerfunktionellt Klockarmband” berättade jag den 18 mars att jag letade efter en bild som kunde hjälpa mig att beskriva en idé. Dessa sökningar överraskade mig, när jag såg flera modeller av en pulsmätare som jag hade föreställt mig, fast med andra potentiella tekniska lösningar.

Det relevanta är att jag senare tänkte skriva om en sådan klocka-pulsmätare som förhoppningsvis kommer att ha bättre exakthet i framtida produkt generationer. En sådan personlig klocka-instrument skulle följa med en människa längs hela LIVET och skulle även följa med till människans begravning, samt till den sista vilan eller/och till ett krematorium.

Utöver att bidra med flera nyttiga funktioner, skulle en sådan pulsmätare bevittna och eventuellt larma om en användare som drabbas av Skendöd plötsligt råkar visa tydliga pulsmätningar.

Exemplet ”CSI Miami” som jag nu refererade till skulle enligt min föreställning, troligen ha lett till att både Alexx och övrig läkarpersonal mycket tidigare skulle ha fått indikationer om att den olycksdrabbade kvinnan egentligen var levande. Detta önsketänkande är emellertid en sorts verklighetsflykt, eftersom precisionen i de befintliga pulsmätarna som installeras under ett armband, är fortfarande bristfällig.

===========

Globen, Pulsen & ID chip

Igår lördag besökte jag IT-mässan Dustin Expo 2017, på Globen i Stockholm. Bland utställarna såg jag två som presenterade klockarmband med pulsmätare. Jag testade två exemplar och reflekterade över några märkliga relaterade händelseförlopp som inträffade under de senaste veckorna. Jag hade bl.a. funderat över en sådan fiktiv mätare och något senare testade jag två verkliga sådana.

Lördagen innan (18 mars) hade jag som sagt inkluderat blogginlägget ”Flerfunktionellt Klockarmband”, där bland ”Andra Funktioner” nämnde jag en önskvärd ”elektronisk ID-koppling till pulsmätaren”. Därför mindes jag några tekniska lösningar som fick mig att leta efter och hitta information om ”Microchip implant”.

Ett av flera Expo föredrag handlade igår om hur “Teknologin flyttar in i kroppen”. Vi kunde se på storskärmen hur ett litet NFC-chip injicerades mellan tummen och pekfingret, medan processen filmades direkt. Det var imponerande, fast personligen föredrar jag fortfarande externa kombinationer av biometrisk identifiering.

Dessa IT-nyheter bekräftade min känsla av att de nödvändiga lösningarna till de innovationer som jag under de senaste veckorna hade funderat över, kan redan existera på olika håll.

Det som troligen saknas är att modifiera och kombinera några av dessa, så att slutresultatet uppfyller de nödvändiga specifikationerna. Detta kan i sin tur innebära att det som parallellt behövs är att vidare fundera över produktutvecklingen och dess finansiering, samt om potentiella marknader och en stegvis marknadsföring.

Hälsningar
Rafael Eduardo (RE)

Lördag den 18 mars 2017



I mitt blogginlägg ”Skendöd & Återinträde till Livet” skrev jag (RE) den 6 mars 2017 om ”olika funktioner”:

”Under denna helg har jag successivt insett att en och samma tänkbara lösning skulle kunna fungera för båda fenomen, genom att tillämpa olika funktioner. Ännu mer förvånad blev jag över att samma innovation skulle delvis kunna lösa även en tredje och en fjärde gammal idé. Därför finner jag anledning att återkomma till dessa frågor i några kommande blogginlägg.”


En grundläggande funktion som jag resonerade över var en pulsmätare i mindre format, som kunde monteras under ett klockarmband, i närheten av själva klockan. Jag föreställde mig mätningar via rörelsedetektorer eller mikro-kuddar kopplade till mätare av små tryckförändringar orsakade av pulsen.

Efter diverse sökningar blev jag överraskad över flera modeller som monteras under klockan och som via ljusdioder genomför optiska pulsmätningar. En sådan optisk anordning hade jag inte föreställt mig.

En fiktiv lösning som jag hade tänkt föreslå som ”Kinvention-Fiction”, visade sig plötsligt finnas i verkligheten som färdig produkt. Det bekräftade för mig min uppenbara okunnighet. Min brist på uppdateringar angående tekniska och vetenskapliga nya rön får mig att ofta känna mig pinsamt omodern och extra gammalmodig.

I detta fall kände jag mig framför allt mycket GLAD över att mitt Önsketänkande om kombinationen klockarmband + pulsmätare redan existerar. Dessa inledande bilder antyder samtidigt att mina egna fantasier inte var så avlägsna från den potentiella verkligheten.

===========

Andra Funktioner

I samband med den nämnda skriften ”Skendöd & Återinträde till Livet” (6 mars) återupptog jag gamla funderingar, som fick mig att associera med klockor. Några dagar tidigare använde jag inledande bilder med två klockor i mitt inlägg ”WTC, Synkro, Tid, Händer & Nobel” (2 mars). Denna klockor-synkronicitet kan ha bidragit till att ”ge smak åt den soppa” som fick mig att spekulera om flera fiktiva lösningar baserade på en pulsmätare. Några av dessa sammanfattar jag nu:

- En elektronisk ID-koppling till pulsmätaren
- Dataöverföring från och till pulsmätaren
- Datalagring i närheten av pulsmätaren
- Lätt touch kontakt mellan pulsmätaren och externa sensorer
- Kort etablering av kontakt med andra liknande pulsmätare

Dessa och andra relaterade innovationer tänker jag återkomma till. Under tiden fortsätter jag fantisera över ytterligare funktioner, av vilka kan också finnas några som färdiga produkter, fast i andra sammanhang.

===========

Optimering

Följande artikel från ”Aktiv Träning” beskriver några fördelar med liknande klockor:

Pulsmätare: vad fungerar bäst?

”Allt fler gps-klockor har inbyggda pulsmätare så att man slipper träna med ett pulsbälte runt bröstkorgen.”

Jag uppmärksammade också några reducerade egenskaper:

”Vad är bäst? Det kan verka både enkelt och bekvämt att mäta pulsen direkt via klockan. Men tekniken passar inte alla idrottsgrenar. Gemensamt för klockor med optisk pulsmätning är att det tar tid innan de registrerar rätt puls, ofta 5–10 minuter. Därutöver visar klockorna ofta plötsligt en orealistiskt hög eller låg puls. Dessutom reagerar de långsammare på pulsvariationer. Det innebär att de inte passar särskilt bra till korta intervaller som tar en minut eller mindre.”


Dessa värdefulla uppgifter kan innebära att den anordning som jag syftade på i egenskap av Önsketänkande, som visade sig redan vara tillgänglig som färdig produkt, kan ha vissa begränsningar. Därför kan man förvänta sig att en fortsatt process av optimering borde kunna leda till ännu närmare matchningar av funktionalitet. Ett bättre samspel mellan de egenskaper som jag förväntade mig och de finesser som kan förverkligas, verkar finnas inom räckhåll med redan befintlig teknik.

Det återstår att se om mina funderingar om mikro-kuddar och rörelsedetektorer skulle kunna fungera som pulsmätare under ett klockarmband. När jag högre upp använde metaforen ”ge smak åt den soppa” hade jag i åtanke den individuella tankeverksamheten som blandar diverse ”kryddor” (idéer) i en innovativ gryta. Jag utgår från att en sådan process kan också fördelaktigt fungera inom en grupp som bedriver korsbefruktning av idéer.

- Med reservation för fel eller/och utelämnanden
- Med förbehåll för språkliga misstag

Med vänliga hälsningar
Rafael Eduardo (RE)

Onsdag den 15 mars 2017



Det svenska samhället anstränger sig för att 500 miljoner kronor ska tillföras till det svenska försvaret under detta år, medan de anlagda skolbränderna innebär ca 500 miljoner kronor i samhällsförluster varje år. En sådan synkronicitet belyser vikten av att försöka fundera över innovationer och metoder som kan bidra till att bromsa eller åtminstone minska dessa skadliga skolbränder.

Medan drygt 3000 anlagda skolbränder förekom under 10 år i Sverige, blev alla skolbränder drygt 6000 totalt. Jag utgår från att de potentiella åtgärderna som lyckas minska anlagda bränder kan samtidigt minska de bränder som uppstår spontant, via olyckor, tekniska fel eller/och misstag.

Den 2 mars 2017 skrev jag (RE) om Synkroniciteter genom blogginlägget ”WTC, Synkro, Tid, Händer & Nobel”.

Den 12 mars skrev jag om Skolbränder genom blogginlägget ”Skolor och miljoner kr försvinner”. Där kunde man läsa om 500 miljoner kronor från en artikel i ”Forskning och Framsteg”:

”Varje år rapporteras hundratals skolbränder i Sverige, och minst hälften är anlagda. Antalet har fördubblats sedan 1990-talets nivåer, med år 2009 som en toppnotering – då de anlagda bränderna kostade svenska skattebetalare över 500 miljoner kronor”.

===========

Synkronicitet angående 500 miljoner kronor

Dagen efter att jag skrev om de ca 500 miljoner kronor som skattebetalarna går miste om varje år p.g.a. de anlagda skolbränderna, kunde jag den 13 mars läsa om 500 miljoner mer till försvaret, under detta år 2017. Nu kopierar jag följande information från Försvarsmakten:

500 miljoner mer till försvaret
Högkvarteret – 13 mars 2017

”På måndagen presenterade Försvarsgruppen en överenskommelse som innebär 500 miljoner kronor extra under 2017 till ökad militär förmåga och förstärkt förmåga inom totalförsvaret.”


Om den politiska överenskommelsen kopierar jag från SVT Nyheter:
Detta ska extrapengarna till försvaret gå till

”S, MP, M, C och KD har kommit överens om att 500 miljoner kronor ska tillföras till det svenska försvaret redan i år. Pengarna ska både användas inom totalförsvaret och det militära försvaret. Bland annat så ska Gotland få ett starkare luftvärn.”

===========

3055 anlagda skolbränder på 10 år

Uppgifterna i de inledande tabellerna hittade jag i ett Excel blad som kan länkas från följande information av ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)”:

Skolbränder - MSB

”Här visas en sammanställning av räddningstjänstens insatser till bränder i skolor. Räddningstjänstens insatser till bränder i skolor ger ett perspektiv på problemet med skolbränder. Det är dock inte alla bränder som leder till en insats från räddningstjänsten.”

Den använda Excel länken finns under grafiken angående ”Totalt antal insatser till bränder i skolor resp. anlagda bränder 2006–2015”. Av praktiska skäl flyttade jag hälften av informationen (från 2011 till 2015) lite längre ner i den inledande bilden.

===========

Dolda inre fiender

Medan Sverige försöker förstärka Försvarsmaktens förmåga, kan vi konstatera att okända förövare kan plötsligt bränna ner en hel skola, utan att liknande brott leder till konsekvenser för de inblandade. Risken kvarstår att samma brottslingar kan starta nya skolbränder, för att senare i livet förstöra andra samhällsfunktioner.

Jag antar att sådana lärlingar till pyromaner kan i praktiken fungera som inre fiender, vilka är kapabla att orsaka samhällsskador som kan jämföras med förödande attacker av yttre fiender. Mitt Önsketänkande i detta sammanhang är att samhällsmedborgarna hittar några extra mekanismer för att försvara oss från den förrädiska elden. Ännu bättre vore om eventuella barn som lockas av dessa kriminella handlingar, kunde istället omvandlas till nya övertygade försvarare av de allmänna tillgångarna.

- Med reservation för fel eller/och utelämnanden
- Med förbehåll för språkliga misstag

Med vänliga hälsningar
Rafael Eduardo (RE)

Måndag den 6 mars 2017



Under helgen har jag (RE) flera gånger associerat ”Reentry” av de första rymdfarkosterna i atmosfären, med de människor som har lyckats komma tillbaka till livet, efter att de hade blivit betraktade som döda.

I mitt föregående blogginlägg ”WTC, Synkro, Tid, Händer & Nobel” skrev jag den 2 mars om bl.a. synkronicitet och gruppsamverkan runt sekelskiftet:

”En spännande brainstorming tog sin början och jag så småningom tog upp i senare möten, min idé om att försöka hitta ett larmsystem som eventuellt kunde hjälpa vissa människor som är rädda för att råka hamna levande under jorden.”

I samma WTC blogginlägg nämnde jag också minnet av en annan äldre idé:

”Medan den intressanta diskussionen utvecklades vidare mellan flera deltagare, hade jag i bakhuvuden av mina tankar ett minne om en virtuell innovation angående dessa ”Six degrees of separation”.”

Under denna helg har jag successivt insett att en och samma tänkbara lösning skulle kunna fungera för båda fenomen, genom att tillämpa olika funktioner. Ännu mer förvånad blev jag över att samma innovation skulle delvis kunna lösa även en tredje och en fjärde gammal idé. Därför finner jag anledning att återkomma till dessa frågor i några kommande blogginlägg.

Det handlar fortfarande om Önsketänkande och Verklighetsflykt, eftersom flera hinder orsakas av själva problemet. En av dessa svårigheter är att Skendöd lär betraktas som extremt osannolik i det moderna samhället, där den befintliga tekniken borde kunna identifiera t.o.m. de svagaste livsyttringarna.

En konsekvens av att Skendöd inte tas på tillräckligt allvar är att dess eventuella lösningar inte väcker prioriterat intresse. Längre ner kopierar jag en DN artikel som berör ett överraskande fall i Skandinavien, som visar att dilemmat kan uppstå när man minst anar det.

===========

Skendöd

Inom det angivna WTC inlägget från den 2 mars skrev jag också att ”Dessa långa tågresor bidrog till att jag tyvärr fick lämna dessa intressanta Innovation-möten, någon gång runt året 2001.”

Trots att jag inte längre deltog i gruppens Innovationssamtal från ca året 2001, fortsatte jag att då och då titta på nätet om ett ökande antal artiklar relaterade till ”Levande begravda” ämnet. Det gjorde att jag blev bekant med ett begreppet som även Illustrerad Vetenskap förklarade i september 2009:

Vad är skendöd

”Skendöd är ett tillstånd då kroppens livstecken är så svaga att de inte utan vidare kan konstateras. Det kan bland annat förekomma i samband med förgiftningar, nedkylning och olyckor med elektricitet. Med moderna medicinska instrument är det inte svårt att hitta livstecken i alla fall, men förr i tiden var det många människors största skräck att bli levande begravda.

Därför blev det under en period vanligt att likkistor försågs med olika typer av larmanordningar, till exempel ett rep som var knutet till en bjällra.”

===========

Enterrés Vivants



I alla världsdelar och på alla möjliga språk har människor i alla tider varit rädda för att bli begravda av misstag. Nyligen har jag förfärats över antalet artiklar om brottsliga begravningar av levande människor, som numera finns på nätet. Jag har inget minne över att jag råkade hitta sådana kriminella fall, när jag senast letade uppgifter om problematiken för några år sedan.

Mitt uppgraderade intresse handlar emellertid om felaktiga begravningar av människor som har råkat ut för en skendöd eller motsvarande. Jag har inga bevis för följande slutsats, men jag tar för givet (gissar) att många, många individer har längs millennierna råkat vakna till livet under jorden, utan den minsta chansen att få hjälp.

Jag utgår emellertid från att Skendöd fenomenet fortsätter att förvåna på global nivå. Därför tänker jag som sagt återkomma till det. En lämplig avrundning kan vara följande artikel i DN (året 2012):

Dödsdömd organdonator vaknade

”Läkare på danska Århus sjukhus bedömde att en 19-årig kvinna inte skulle överleva efter att ha varit med om en trafikolycka – och förberedde ett ingrepp för att använda hennes organ för donation.

Då vaknade kvinnan, skriver danska ekstrabladet.dk.

19-åriga Carina hade 2011 varit inblandad i en trafikolycka med dödlig utgång. Läkarna på Århus universitetssjukhus bedömde att Carina inte heller skulle överleva, och bad hennes föräldrar ta ställning till om de var redo att donera dotterns organ.”

I detta fall uppstod en tursamt ”Reentry” händelse och Carina kunde fortsätta leva vidare.

- Med reservation för fel eller/och utelämnanden
- Med förbehåll för språkliga misstag

Med vänliga hälsningar
Rafael Eduardo (RE)

Torsdag den 2 mars 2017

 

Jag är mycket intresserad av ”Synkronicitet” fenomenet, som enligt den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung (1875-1961), är "ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband".

Ett exempel som jag ofta minns är att min käre far Rafael avled i hemlandet för flera år sedan, när det i Sverige var vår namnsdag. Några år senare avled hans syster, när här återigen var Rafaels dag.

Idag började jag skriva den första skissen till detta blogginlägg och valde rubriken baserad på ett trevligt AW-möte som tog plats igår, onsdagen den 1 mars. På väg till träffen passerade jag utanför "World Trade Center” byggnaden i Stockholm och mindes en stimulerande vecka som började just inne på WTC för över 10 år sedan.

Med tanke på att jag då kunde hälsa flera personligheter, tänkte jag igår på fenomenet ”Six degrees of separation”, som enligt Wiki ”är en teori om att alla personer i världen känner varandra via relationer mellan personer, sex eller färre.”

Medan jag passerade mittemot WTC tänkte jag på bl.a. den italienske konstnären Roberto, som jag träffade 1998 i en utställning nära Marbella. Han träffade Salvador Dali, som träffade diktatorn Francisco Franco, som hälsade Adolf Hitler:

 

Robertos familjenamn motsvarar efternamnet av en närstående person i Sverige, som har italiensk påbrå. Jag köpte en bok som konstnären signerade i Spanien och som jag senare gav som present i Sverige. När jag hälsade Roberto 1998 hamnade jag på ett avstånd av 4 handslag från Hitler och Mussolini (Franco umgicks även med il Duce).

Synen av WTC associerade jag också till mitt handslag med en företagsledare som har träffat Kungen Carl Gustav och många andra viktiga personligheter.

===========

Tiden

Efter att jag skrev rubriken mindes jag att den 28 februari satt jag framför samma skärm och bredvid tangentbordet såg jag en ask med AA batterier som jag nyligen hade köpt. Nästa steg var att se en liten undangömd ”Moretime” väckarklocka över en närstående hylla. Eftersom jag har använt mobilens väckarklocka under drygt ett par år, har ”Moretime” klockan varit inaktiv sedan batteriet tog slut.

Jag passade på att byta batteriet. Senare ville jag justera klockslaget och ”Moretime” visade kl 7:03. Nästa steg var att titta på min Casio klocka och den visade kl 7:02. Med förvåning konstaterade jag att en klocka som länge varit inaktiv började fungera igen på nästan samma minut som det aktuella klockslaget. Ett dygn med 24 timmar innebär 1440 minuter. Jag behövde endast justera 1,5 minut.

Denna synkronicitet ledde till att jag efter rubriken letade efter en bild av en liknande väckarklocka på nätet. Innan jag kopierade den tittade jag igen på min Casio klocka och märkte att det var kl 10:10, dvs. samma klockslag som fanns i ”Moretime” bilden. Därefter letade jag efter en bild på en Casio klocka och konstaterade av flera bilder som finns på nätet markerar just 10:10. Avvikelserna ligger på ca 1,5 minut.

Jag är medveten om att allt detta är svårt att tro, men jag har upplevt ännu märkligare synkroniciteter. Några av dessa har räddat mitt liv vid olika tillfällen.

===========

Think Tank

Från rubrikens beståndsdelar har jag redan berört WTC, Synkroniciteter, Tiden (klockor) och Händer (t.ex. mina 4 handslag från Führern och från il Duce). Det återstår uppfinnaren och innovatören Alfred Nobel.

Några minuter efter min syn av WTC igår, satt jag tillsammans med några innovatörer och en av dem berörde möjligheten att starta en sorts kreativ tänkande i grupp. Med tanke på att just denna ”Rituala” blogg återstartades efter att liknande förslag uppstod i tidigare AW sammankomster, uttryckte jag omedelbart min glädje över att en sådan Brainstorming återigen föreslogs, fast av en annan deltagare.

Medan den intressanta diskussionen utvecklades vidare mellan flera deltagare, hade jag i bakhuvuden av mina tankar ett minne om en virtuell innovation angående dessa ”Six degrees of separation”. Samtalet vandrade emellertid mot flera andra förslag mellan Jorden, Vattnet och Rymden.

Mitt i dessa kreativa samtal tog jag upp den rädsla som många människor har över möjligheten att bli levande begravda. Det påminde mig i sin tur att runt sekelskiftet såg jag en lockande annons i en lokaltidning. Där kunde jag läsa att individer som troligen hade tekniska idéer liggande i någon byrålåda var välkomna att delta i ett möte. Senare träffades vi på en möteslokal som hörde till den lokala kyrkoförsamlingen.


En spännande brainstorming tog sin början och jag så småningom tog upp i senare möten, min idé om att försöka hitta ett larmsystem som eventuellt kunde hjälpa vissa människor som är rädda för att råka hamna levande under jorden.

Några veckor senare fick jag emellertid ett nytt jobb som systemutvecklare på dåvarande Telia Prosoft, i Haninge. Jag började då pendla från den norra sidan av länet till den södra. Dessa långa tågresor bidrog till att jag tyvärr fick lämna dessa intressanta Innovation-möten, någon gång runt året 2001.

När vi redan började beröra dessa larm funderingar i gårdagens AW träff, närmade sig en annan deltagare som fick mig konstatera ännu en märklig synkronicitet. Han hade nämligen deltagit i den Brainstorming som uppstod på en annan möteslokal ca året 2001. Han mindes min idé om ett larmsystem för ”Buried Alive” människor.

===========

Nobel

Jag siktar på att återkomma till dessa funderingar, men inser att nu är det dags av avrunda. Jag drar därför nytta av följande artikel som jag läste i natt, innan jag satsade på min säng och på nya drömmar:

Alfred Nobels största skräck – att bli levande begravd

"Det kan förvåna men Alfred Nobels rädsla över att bli begravd medan han fortfarande var vid liv var för honom det värsta tänkbara sättet att dö på.”


När jag först läste igenom denna nästan färdiga text lade jag märke till att även sekundvisarna i de båda klockor som ingår i de inledande bilderna är så nära synkroniserade, som på ca 1,5 sekund. Dessa återkommande 1,5 minuter eller 1,5 sekunder påminner mig om att skillnaden mellan liv och död kan ibland motsvara dessa obetydliga tidsintervaller.

- Med reservation för fel eller/och utelämnanden
- Med förbehåll för språkliga misstag

Med vänliga hälsningar
Rafael Eduardo (RE)