Rituala

Måndag den 6 mars 2017



Under helgen har jag (RE) flera gånger associerat ”Reentry” av de första rymdfarkosterna i atmosfären, med de människor som har lyckats komma tillbaka till livet, efter att de hade blivit betraktade som döda.

I mitt föregående blogginlägg ”WTC, Synkro, Tid, Händer & Nobel” skrev jag den 2 mars om bl.a. synkronicitet och gruppsamverkan runt sekelskiftet:

”En spännande brainstorming tog sin början och jag så småningom tog upp i senare möten, min idé om att försöka hitta ett larmsystem som eventuellt kunde hjälpa vissa människor som är rädda för att råka hamna levande under jorden.”

I samma WTC blogginlägg nämnde jag också minnet av en annan äldre idé:

”Medan den intressanta diskussionen utvecklades vidare mellan flera deltagare, hade jag i bakhuvuden av mina tankar ett minne om en virtuell innovation angående dessa ”Six degrees of separation”.”

Under denna helg har jag successivt insett att en och samma tänkbara lösning skulle kunna fungera för båda fenomen, genom att tillämpa olika funktioner. Ännu mer förvånad blev jag över att samma innovation skulle delvis kunna lösa även en tredje och en fjärde gammal idé. Därför finner jag anledning att återkomma till dessa frågor i några kommande blogginlägg.

Det handlar fortfarande om Önsketänkande och Verklighetsflykt, eftersom flera hinder orsakas av själva problemet. En av dessa svårigheter är att Skendöd lär betraktas som extremt osannolik i det moderna samhället, där den befintliga tekniken borde kunna identifiera t.o.m. de svagaste livsyttringarna.

En konsekvens av att Skendöd inte tas på tillräckligt allvar är att dess eventuella lösningar inte väcker prioriterat intresse. Längre ner kopierar jag en DN artikel som berör ett överraskande fall i Skandinavien, som visar att dilemmat kan uppstå när man minst anar det.

===========

Skendöd

Inom det angivna WTC inlägget från den 2 mars skrev jag också att ”Dessa långa tågresor bidrog till att jag tyvärr fick lämna dessa intressanta Innovation-möten, någon gång runt året 2001.”

Trots att jag inte längre deltog i gruppens Innovationssamtal från ca året 2001, fortsatte jag att då och då titta på nätet om ett ökande antal artiklar relaterade till ”Levande begravda” ämnet. Det gjorde att jag blev bekant med ett begreppet som även Illustrerad Vetenskap förklarade i september 2009:

Vad är skendöd

”Skendöd är ett tillstånd då kroppens livstecken är så svaga att de inte utan vidare kan konstateras. Det kan bland annat förekomma i samband med förgiftningar, nedkylning och olyckor med elektricitet. Med moderna medicinska instrument är det inte svårt att hitta livstecken i alla fall, men förr i tiden var det många människors största skräck att bli levande begravda.

Därför blev det under en period vanligt att likkistor försågs med olika typer av larmanordningar, till exempel ett rep som var knutet till en bjällra.”

===========

Enterrés Vivants



I alla världsdelar och på alla möjliga språk har människor i alla tider varit rädda för att bli begravda av misstag. Nyligen har jag förfärats över antalet artiklar om brottsliga begravningar av levande människor, som numera finns på nätet. Jag har inget minne över att jag råkade hitta sådana kriminella fall, när jag senast letade uppgifter om problematiken för några år sedan.

Mitt uppgraderade intresse handlar emellertid om felaktiga begravningar av människor som har råkat ut för en skendöd eller motsvarande. Jag har inga bevis för följande slutsats, men jag tar för givet (gissar) att många, många individer har längs millennierna råkat vakna till livet under jorden, utan den minsta chansen att få hjälp.

Jag utgår emellertid från att Skendöd fenomenet fortsätter att förvåna på global nivå. Därför tänker jag som sagt återkomma till det. En lämplig avrundning kan vara följande artikel i DN (året 2012):

Dödsdömd organdonator vaknade

”Läkare på danska Århus sjukhus bedömde att en 19-årig kvinna inte skulle överleva efter att ha varit med om en trafikolycka – och förberedde ett ingrepp för att använda hennes organ för donation.

Då vaknade kvinnan, skriver danska ekstrabladet.dk.

19-åriga Carina hade 2011 varit inblandad i en trafikolycka med dödlig utgång. Läkarna på Århus universitetssjukhus bedömde att Carina inte heller skulle överleva, och bad hennes föräldrar ta ställning till om de var redo att donera dotterns organ.”

I detta fall uppstod en tursamt ”Reentry” händelse och Carina kunde fortsätta leva vidare.

- Med reservation för fel eller/och utelämnanden
- Med förbehåll för språkliga misstag

Med vänliga hälsningar
Rafael Eduardo (RE)